Plötsligt blev jag rädd. Rädd av bara tanken på att om 127 dagar är en 2 och ett halvt års mardröm över. Om precis 127 dagar kommer min pojkvän hem från gymnasiet uppe i Norrland. I över två år har vi kämpat med ett distansförhållande. Innan det då? Efter 6 månader som ett par så flyttade han. Så vad gör vi när han kommer hem? Hur funkar det att INTE ha ett distansförhållande? Hur funkar det att ha ett förhållande på hemmaplan i mer än 6 månader? Hur kommer det kännas att kunna ses när som helst, var som helst? Hur känns det att inte behöva sakna någon veckorna i ände? Jag vet inte hur man INTE har ett distansförhållande och hur man förklarar att pojkvännen bor drygt en halvtimme ifrån en. Det känns sjukt att inte veta. Det känns sjukt att ha så mycket frågor om någonting som för andra är så självklart. Men jag är rädd, så otroligt rädd för att inte ha ett distansförhållande. Hur gör man liksom? Tips mottages.